Alla avlossade skott skall kontrolleras av en eftersökshund.

Ett skott har lossats på jakt, inget finns på skottplatsen, en säker bom ?
Hur ofta hör man inte under jakt, jag sköt mot drevdjuret men missade, fanns inget på skottplatsen så det är säkert en bom?

Jag tycker att man aldrig kan vara säker på att ett avlossat skott är en bom. Alla avlossade skott måste kontrolleras med hund. Det är det vi eftersöksjägare kallar kontrollsök. Kontrollsök är bland det svåraste man kan ägna sig åt. Det finns undersökningar från Danmarks Jägarförbundet som visar att mellan 20 och 30% av skott som förklarats som bommar faktiskt är en skadeskjutning och man har kunnat finna djuret med hjälp av ett eftersöksekipage.

Nedan följer tre exempel från den gångna jaktsäsongen där skottplatsen verkat tom och det hela hade kunnat förklarats som en bom.

Med tanke på tystnadsplikten jag tillämpar har jag utelämnat en del detaljer. Skador är pixlade för att inte störa någon.

Bockjakt

En lite oerfaren jägare har skjutit mot en bock på ganska kort håll på premiärmorgonen. Det blev lite bråttom och skottet kanske blev lita hastat. Jaktlaget hittar inget på skottplatsen men skytten är säker på sin sak, han har träffat. En vän till skytten tar fram sin labrador och börjar spåra. De kommer bara ett kort stycke innan de ger upp. Då skytten var så säker på träff ringer dig till mig. Jag kommer dit efter ytterligare några timmar. Jägarna pekar ut skottplatsen. Jag låter Walle söka av området kring skottplatsen i lång lina. Snart sätter han ner näsan och vill iväg. Ser inget uppenbart på skottplatsen men efter jag gått ner på knä hittat jag en liten köttslamsa och några hår. Walle vill dock iväg o jobba o vi börjar traska.

Marken är en tallbevuxen mossmark och jag ser inget blod i spåret, faktiskt börjar jag bli osäker att Walle följer något av alla de älgspår jag ser... Efter 400 meter sätter han ner näsan. ÄNTLIGEN en blodfläck!

Vi jobbar vidare 200 meter till och kommer fram till en grusväg, Walle strular lite går längs vägen och vill ned i diket vid upprepade tillfällen men vinklar sen snabbt tillbaka i en loop. Ett rådjur far iväg och jag släpper Walle som sätter av efter djuret. Efter en kort stund blir det stopp och jag hör hans härliga skall.

150 meter bort kan jag skjuta djuret som fått en otäck skada på en bakbenet. Skottet hade tagit lågt snett framifrån och träffat bakbenet.

Älgjakt med ställande hund

Ett jaktlag är ute och jagar sina sista kalvar med en älghund. En ko med två kalvar passerar ett vägpass och en skytt avlossar ett skott. Hund och de tre älgarna försvinner. Skottplatsen är tom och inget tyder på träff. Efter 400 meter hörs det ståndskall men djuren går loss. Efter en stund observeras kon och en av kalvarna. Troligtvis är det en träff ändå. Jaktledaren ringer till mig och jag är där efter någon timme. Låter Walle söka av skottplatsen som vanligt men han vill bara iväg. Jag har ett problem med honom att han alltid vill spåra älg oavsett det är skadat eller
inte. Jag ser i alla fall inget på skottplatsen. Vi går iväg i spåret, jag ser verkligen inget som tyder på träff utom på ett ställe efter 200 meter där det ligger en hår tuss men sådant släpper älgar överallt. Efter ytterligare 200 meter ligger kalven död. Skottet hade tagit lite långt bak och högt. Efteråt kontrollerar jag skottplatsen igen av nyfikenhet. Inget blod eller något sådant
endast tre hårstrån som var avskjutna.

Rådjursjakt med drever

Ett jaktlag är ute och jagar rådjur i december. En skytt får drevdjuret i läge på ett vägpass och avlossar två skott. Avståndet kanske var lite i längsta laget men det borde gått bra.
Drevern fortsätter driva men det blir lite knackigt o ett konstigt påstick. Hundföraren går efter hunden med hjälp av sin Garmin pejl och kopplar den. Man hittar inget på skottplatsen men ringer in mig för säkerhets skull. En snöby drar in och gör det svårare att hitta något när jag kommer fram. Väl framme låter jag Walle undersöka skottplatsen men vi hittar inget. Spår efter djur, hund och förare gör att det går knackigt framåt. Marken är en riktig surmark med diken o
mossar. Efter 400 meter har vi fortfarande inte hittat något som tyder på träff och snart kommer vi fram till grusvägen där drevern kopplats. Vi söker av andra sidan vägen och hittar en löpa. Nu spårar Walle betydligt bättre... Efter 300 meter vill han loss. Jag är osäker om vi är på rätt djur då det går mycket vildsvin och rådjur i området. Det buktar dock tight och jag observerar något
där framme... Jag låter Walle gå loss och efter 200 meter blir det stopp och djuret kan skjutas. Ett antal hagel hade penetrerat rådjuret men inte lyckats orsaka tillräcklig skada för att det skulle vara direkt dödande.

Jag hoppas ovanstående exempel visar att det lönar sig att kontakta ett riktigt eftersöks ekipage när man tror man bommat. Man kan inte enkelt avgöra om det är bom eller inte utan alla avlossade skott skall kontrolleras av en eftersökshund.